Verksamhetsledare Göteborg/Nationellt: Niklas Wennberg, 0703-70 80 04. niklas@hylapond.se

Stadsjord möter Sveriges grisexpertis


Niklas Wennberg, grisarnas husse, pluggar numera på SLU – Sveriges Lantbruksuniversitet. Klasskompisarna är veterinärer, vanliga grisbönder och djurkunnigt folk från stor del av Sverige. Spännvidden i perspektiv är minst sagt intressant när vi möts i skolbänken i Skara.

SLUs kurs i högre grisproduktion handlar om produktion av slaktsvin. Inte mysgrisar eller kuriösa inslag i stadsbilden. Stadsjords grisar ”deltar i kursen” utifrån ett produktionsperspektiv. Och den överordnade frågan är förstås om det är rimligt att påstå att det går att driva ett grisföretag i staden?
Lönsam grisbonde i staden
Stadsjordsmodellen utgår bland annat ifrån att det ska gå att driva grisföretag i staden och i stadens utkant. Att Stadsjords grisar i Högsbo i dagsläget skulle vara lönsamma i ett företagsperspektiv är förstås befängt, men att de redan idag är en oerhörd tillgång för stadsdelen och staden är ställt bortom allt tvivel. Tusentals människor värderar grisarna så högt att de en gång eller flera (somliga varje dag) går till grisarna och umgås en stund.
Om grisar ska löna sig i staden måste de ge intäkter redan som levande. Bara då kan man ur det snäva ekonomiska perspektivet motivera extrem småskalig grisproduktion i staden.
Vilka leveranser är värda att ta betalt för?
Grisarna i Högsbo levererar följande som idag erbjuds stadsdelen gratis men som kanske borde generera intäkt för grisbonden.
Grisarna föder glädje och samtal
– Grishagen blir en destination i en annars mörk stadsdel. Detta ökar den upplevda tryggheten.
– Grisarna gödslar.
– Grisarna använder stadens matavfall som bränsle till arbetsgrisar som så småningom blir och fläsk.
– Grisarna erbjuder en pedagogisk plattform för resonemang kring mat, djurhållning, etik, hållbar stadsutveckling, klimatfrågor med mera.
– Grisarna bidrar till integration över en rad barriärer: ålder, religion, stad/land, utbildad/outbildad, teori/praktik.

Bra höjd på samtalen
Mottagandet av Stadsjord på SLU spänner från stor nyfikenhet och respekt till förskräckelse. I Sverige är vi världsbäst på preventivt salmonellarbete. När jag visar bildar från Tyskland där grisar går i en hage tillsammans med fjäderfä upphör nästan andningen bland auditoriets veterinärer och grisproffs. Allt i bilden vittnar om galenskap och är tabu i perspektivet salmonellprevention. (salmonella sprids bland annat via fågelskit).
Den som däremot inte är uppfödd på motsvarande litteratur och akademiska ståndpunkter ser antagligen istället välmående grisar, vacker natur, biologisk mångfald, öppna produktionssystem intressanta för konsumenter och vinstgivande redan när grisen lever.

Navelskåderi
Som stadsbo och miljömänniska har jag förstås mina inskränkningar i perspektiv och referenser. Det är viktigt att ställa frågan om och om igen om man är ute och cyklar i sina föreställningar. Grisar i staden kanske är befängt utifrån ett produktions- och smittoperspektiv. Men motsvarande krav på självkritik ska givetvis gälla även alla andra traditioner och akademiska grupperingar. Vi kanske raderar möjliga positiva kvaliteter kopplade till grisproduktion när vi utgår ifrån ett så kallat rationellt produktionspespektiv med salmonella som ett upphöjt hot.

Döden på sin sida
Nere i Europa dör 100-tals människor varje år av salmonella. De handlar alltså om en dödlig smitta. Samtidigt kan det vara bra att veta att salmonella i vanliga fall passerar som en vanlig magsjuka. Och smittspridningen mellan människor är relativt lätt att kontrollera. En kirurg får fortsätta att operera under den mest smittande fasen. God handhygien och bra toalettrutiner räcker som smittprevention.
Salmonellan och andra smittsamma sjukdomar får aldrig negligeras men riskanalyserna i ett intressant matland måste vara eleganta. Ibland används döden som slagträ. ”Du menar väl inte att du vill anlägga en damm på skolgården som barnen kan drunkna i!” ”Låt oss döda alla kajor för att rädda 1,2 människoliv om året!” Med döden som fond kan man ränna iväg väldigt långt innan omgivningen törs anlägga moteld och tala om suboptimering och dylikt. Man vill ju inte stå på dödens sida, eller hur.

Extremt hög standard
Om vi ska utveckla mikrobesättningar med grisar i staden och stadens utkant måste smittskydd sättas högt på dagordningen. Det är solklart. Jag vill inte påverka vare sig djur- eller folkhälsa i negativ riktning. Men jag önskar att vi samfällt ansträngde oss att inkludera samtliga faktorer som främjar god folkhälsa och djurhälsa när vi öppnar respektive stänger grindar för djurhållningsmodeller.
Att mata utegrisar utan att samtidigt mata en viss population gnagare och fåglar kanske inte kan undvikas. Självklart skulle denna problempunkt elimineras lättare om grisarna inneslöts i en hermetisk farm utan utevistelse och kontakt med människor och andra djur. Men en så kallad rationell djurhållning har stora skuggsidor både vad gäller djurhälsa, etik och transparens. Med transparens menar jag i det här fallet människors möjligheter att se och uppleva djur vare sig man tar sig friheten att äta dom eller inte. Djurens närvaro i människors liv ger mer folkhälsa än frånvaron av djur, även om salmonellan låg på Tysklands nivå, antar jag.

Folkomröstning kanske?
Vi kanske ska ha en folkomröstning vilka grismodeller som ska promotas. Nuförtiden får man välja vilken operationsmetod man vill ha – då ska man väl kunna säga vilken grismodell man vill ha också? Köttdisken är en ständigt pågående folkomröstning. Och den omröstningen hoppas jag kommer att sanktionera mikroskalans animalieproduktion som givetvis ska vara väsentligt bättre i ett smittperspektiv än den tyska. Sverige ska vara bäst i världen på smittprevention även i mikroskalans djurhållning.


Bilder: Bilderna till vänster är från Stadsjord i Göteborg. Bilderna till höger från en grisgård i Tyskland. I dessa miljöer springer en och annan råtta. I den tyska modellen ingår dessutom fjäderfä som del i blandproduktionen och den svenska miljön förekommer småfåglar och även kråkfåglar som snappar av sig smulor från grisarnas middag. Jag inbjuder till eleganta analyser av dessa system ur ett folk- och djurhälsoperspektiv. Vänligen hör av er om ni har material att lämna över.

Dela det här:

Kommentera