Verksamhetsledare Göteborg/Nationellt: Niklas Wennberg, 0703-70 80 04. niklas@hylapond.se

Stadsjordbruk med svag förankring i politik och administration

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

Köpenhamn är bäst i många miljögrenar. En av Europas ledande cykelstäder. Europas kanske högsta andel ekomat i skola och andra offentliga kök. Men stadsjordbruket har inget starkt stöd i politik och administration.

Jakob Magid, biträdande professor Institut för Plante- och Miljövidenskab,  Köpenhamns Universitet tar emot på sitt tjänsterum på Thorvaldsvej i västra Köpenhamn. Som besökare i Köpenhamn slås man av alla cyklar och alla ekomat i butikerna.  Tillsammans med vetskapen att Köpenhamn antagligen går i land med målsättningen att 2015 ha 90% ekologisk mat i skola, barnomsorg och äldreomsorg kan man dra förhastade slutsatser om stadsjordbruket i Köpenhamn. De borde vara väl utvecklat och coachat av politik och administration, eller?

Jakob blockerar snabbt denna tankebana och förklarar att stödet för stadsjordbruk i Köpenhamn är litet.  Andelen ekomat i offentlig matlagning är mycket högt men intresset för stadsjordbruk är lågt i stadshuset. Många politiker uttalar sig positivt om stadsjordbruk men det har inte avsatts några egentliga pengar för att utveckla, beskriva  eller understödja stadsjordbruket i Köpenhamn.

A tale of three cities

En av Jakobs studenter, Afton Halloran, skrev 2011 ett intressanta arbete som heter : Incorporating Urban Agriculture into Urban Planning – A tale of three cities. Städerna är Daar Es Salaam, Köpenhamn och Vancouver. Afton berättar att det politiska stödet för stadsjordbruk skiljer sig väsentligt åt i städerna liksom antalet stadsjordbrukare och volymen producerad stadsmat. Dar es Salaam, Tanzania, uppvisar ett institutionellt stöd för stadsjordbruk men stadsjordbruket är likafullt mycket väl utvecklat och viktigt för stadens ekonomi, livsmedelssäkerhet och människors hälsa.

I Vancouver är stadsjordbruket väl utvecklat och väl förankrat i den politiska världen och ges ett betydande stöd från olika offentliga institutioner. I Köpenhamn däremot, förklarar Afton är stödet svagt och odlingen inte särskilt utvecklad.

Positiva associationer

I Köpenhamn ger stadsjordbruk nån slags positiva associationer i de flesta politiska läger men inga egentliga medel har budgeterats för att bygga upp en högre självförsörjningsgrad i staden. Jakob har varit med och bidragit med ett par akademiska utredningar kring stadsjordbruk men stadens intresse är klent menar han. Utredningarna han talar om handlar om: 1. Är det farligt att äta grönsaker odlade i staden? Jakob et als svar är att det är inte farligt att äta grönt från staden. Halterna av PAH och metaller är lägre än grönsaker från konventionell odling på landsbygden oavsett vilka jordar i Köpenhamn man odlar i. Studien säger att det är minst 1 000 gånger farligare att andas luften i Köpenhamn än att äta grönsaker från förorenade jordar i Köpenhamn. 2. Vad finns det för övriga hinder till stadsjordbruk i Köpenhamn. Den senare studien diskuterar bland annat skillnaden mellan situationen i Nordamerika och Danmark. I Nordamerikanska städer utvecklas stadsjordbruket snabbt men inte i Köpenhamn. Fattigdomen i Nordamerika är ett skäl och ett annat att Nordamerika har ett mer pragmatiskt förhållande till risker med odling i dåliga jordar.

Intern strid. I Köpenhamn är försiktighetsprincipen vad gäller gifter en tydlig hämsko för odlingen. Parkförvaltningen vill främja stadsjordbruket men Miljöförvaltningen håller emot och det föreligger en uppenbar konflikt. En mer tillåtande attityd växer långsamt på grund av politiskt ointresse och på grund av att danskarna kanske har en grundmurad föreställning att maten produceras på landsbygden.

Låg potential 

Jakob Magid räknar med att varje köpenhamnare skulle behöva 1 000 kvadratmeter för sin försörjning på vegetarisk kost. Hans inventeringar av staden visar de odlingsbara ytorna ger varje invånare 20-25 kvadratmeter. Att bli självförsörjande kan inte bli temat menar han. Likafullt är stadsjordbruket viktigt för att bygga upp ett medvetande om maten och produktionen om maten och betydelsen av en hög lokal självförsörjningsgrad som inbegriper stadens omgivande landsbygd. I sammanhanget kan nämnas att svenska beräkningar ger att bara landets villaträdgårdar skulle kunna producera 50% av Sveriges livsmedel om svenskarna åt vegetariskt.

Stort spann i uppskattningar om potential

Uppfattningarna om hur stor areal som krävs för en människas mat går verkligen isär. . Studenter på Sveriges Lantbruksuniversitet Uppsala har utgått ifrån att De svenska trädgårdarna utgör tillsammans en yta på 300 000 hektar mark. Om alla människor åt vegetariskt skulle man teoretiskt kunna odla mat till 4 miljoner personer på denna yta. Studenterna menar att 800 kvadratmeter krävs pers person. Beräkningen bygger på deras egna provodlingar. Samma studenter visar att hela Sveriges jordbruksmark skulle kunna försörja cirka 34 miljoner personer. Intressant i sammanhanget är att Sveriges självförsörjningsgrad stadigt minskar. Idag importeras exempelvis 95% av frukten som konsumeras i Sverige. Västra Götaland har en självförsörjningsgrad av bär på mindre än 1%.

Kommentera gärna och lämna tips på studier kring areal för självförsörjning. Det ryktas att det finns engelska trädgårdar som på 250 kvadratmeter ger mat till en person på vegetarisk kost. Tipsa gärna!

 

 

 

 

Dela det här:

Kommentera