Verksamhetsledare Göteborg/Nationellt: Niklas Wennberg, 0703-70 80 04. niklas@hylapond.se

Refarm Europe in Örebro

Peter Eriksson åtar sig att öppna upp EUs system för jordbruksstöd till att även inkludera stadsjordbruk

Peter Eriksson åtar sig att öppna upp EUs system för jordbruksstöd till att även inkludera stadsjordbruk

Idag har vi presenterat Refarm Europe för Miljöpartiets rikskongress i Örebro. Peter Eriksson, ledamot i EU-parlamentet och Niklas Wennberg.
Refarm Europé handlar om hur stadsjordbruk kan utvecklas i Europa så att staden växer i hållbarhet och landsbygden utanför utvecklas. Vi har ett första utkast framme om inriktningen på vår rapport och kommande politik. Det var förstås spännande att se hur en salong med ofta mycket kunniga miljöpartister skulle reagera på vårt sätt att hantera stadsjordbruket i europeisk kontext.

Vårt upptryckta material tog slut och många stannade på dialogstunden och det känns som att timingen är angelägen och god.

Den praktiska politiken kan omfatta bland annat följande
– Europa behöver ompröva hur jordbruksstödet fördelas och med staden som en möjlig mottagare.
– Medel till landsbygdsutveckling skall kunna användas för utveckling av stadsjordbruk.
– EUs policy och praktik som stöder stadsjordbruk måste karteras och beskrivas med stöd av standard och certifiering.
– EUs politik för stadsjordbruk måste förhålla sig kritiskt till EUs och svenska certifieringar för hållbar mat (KRAV etcetera)

Stadens tekniker exkluderas
EU och Krav tillåter inte odling i annat än jord. Det innebär att hydroponisk odling och aquaponisk odling inte kan miljömärkas. Vidare tillåter inte den europeiska miljömärkningen att fisk odlas i landbaserade system vilket är beklagligt eftersom landbaserad odling kan reducera kontaminering med gener, närsalter och patogener till noll.

Refarm Europe går in i arbetet med stadsjordbruk med en mycket vid ram för vad som kan definieras som hållbart. En kvinna i publiken frågade om vi är öppna för GMO. Svaret är nej. GMO-teknik är intressant men de företag som idag tjänar pengar på GMO har alltför ofta tveksamma avsikter med sin teknik. En dag kanske GMO kan användas på ett betryggande sätt men det sker inte idag.

Självmål på självmål
GMO bör förbli ett lovande forskningsområde men att kommersialisera grödor baserade på GMO har hittills skett med demokrati, matsäkerhet, biomångfald och ärlighet som offer.
Industrin bakom GMO har gjort självmål på självmål och kvalificerar sig inte  som trovärdiga partners i arbetet att bygga en hållbar livsmedelsförsörjning. Det finns givetsvis företag som har de bästa avsikter och som säkert har förutsättningar att nyttja GMO på ett konstruktivt sätt. Dessa företag är bland de första som drabbas när dubiösa GMO-agenter klampar runt i ekosystemen. 

Hämta draft på måndag!
Vårt första utkast till rapport ligger som PDF här på hemsidan på måndag. Ungefär 30 sidor med ram och inriktning för vårt arbete att göra Europapolitik kring stadsjordbruk.

Eller kom till presskonferens i Slakthuset 14.30 nu på tisdag och prata om Refarm Europe live! Se flik Events.

Welcome to Slakthuset!

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

 

We are glad for the support Chalmers Architecture supply by suggesting Slakthuset in Göteborg as an interesting area to explore within the frames of Masters-theses or other academic papers with Urban Resilience in  focus.
Slakthuset is situated 5 tram-minutes from the Central Station. This area has been forgotten bo most Göteborgare and now we are about to start with heart-transplant to bring in more light and modern food culture. Our first plants are already stretching for the just now installed greenhouse lamps and soon fish will swim in the tanks and mushroom will be harvested for our café and shop. One major aim is to develop Urban Agriculture that makes life in the city more sustainable but at the same time inspires and develop the countryside. Slakthuset is one of the platforms for Refarm Europe – a project deriving from MEP (Member of European Parliament) Peter Eriksson, Sweden. Niklas Wennberg is lead partner in Refarm Europe.

Give us a ring so you can come by to check out the place.

Niklas Wennberg
Founder of Stadsjord, +46 703 70 80 04

 

Att göra ett kanonhotell ännu bättre

Elite Plaza med Swea Hof hör till stadens bästa hotell/krogar. Stadsjord anlitas för att bygga bättre hållbarhet.

Elite Plaza med Swea Hof hör till stadens bästa hotell/krogar. Stadsjord anlitas för att bygga bättre hållbarhet.

Elite Plaza med Restaurang Swea Hof har bett Niklas Wennberg bidra med kompetensutveckling med fokus hållbar mat. Det är en ära att få jobba med några av stadens skickligaste proffs inom kost och logi.
Jag sparar ihop ett par luncher då och då för att äta på bättre ställen. Swea Hof är en göteborgskrog som är lätt att rekommendera. Jag har inte haft någon bild av hur duktiga Swea Hof är på eko men personalen är mysig och kunnig och maten bra i avspänd miljö.

Intressanta landskap
Köp ekologiskt och lokalt är en rimligen standardrekommendation till den krog som vill vara hållbar. Elite Plaza/Swea Hof  vill mer än att sätta upp ett diplom på väggen, säger dom själva. Vi rekommenderar ambitiösa krogs att utöver de enkla produktvalen (eko/nära) att försöka skapa kontakter  med bönder och andra matproducenter i staden och utanför.  Det är lätt att säga men svårt i praktiken eftersom nätet av nära leverantörer har glesats ut i decennier. Nu har konsumenterna vaknat och ger bättre förutsättningar för den småskalige producenten. Men småskaligheten är sårbar. Vi hoppas kunna vara med och coacha Elits Plazas/Swea Hofs ambition är att bygga hållbar organisation långt bortom diplomet.

 

Reunion med NCC

Anton NCC och Niklas.

Anton NCC och Niklas.

NCC och Stadsjord har återigen nåt slags förhållande. Vi kan inte säga vart det hela tar vägen men det känns bra.
NCC ägde marken som Stadsjord byggde Kvartersodlat Kvillebäcken på. NCC gillade vad vi åstadkom tillsammans och vi hade planer på att sätta igång fler projekt. Men det vi gjorde genom att bygga trädgård för en tom byggtomt var stort i sig.

Stadsjordig uppsats 2012
Bildens Anton Lindholm skrev en uppsats på KTH om stadsjordbruk och i arbetet med den talades vi vid och träffades. Anton besökte Chicago som är vänort med Göteborg och Anton skrev också om Plantagen som Stadsjord samverkar med i arbetet med Sveriges och världens första standard för stadsjordbruk. Och nu arbetar vår kära Anton med hållbarhetsfrågor på NCC i Stockholm.

Konferens i Stockholm
Stadsjordskulan har återigen studsat in i NCCs korridorer genom den konstiga logig som heter inspirerande samtal. Anton hör talas om Stadsjords nya projekt Slakthuset tillsammans med Klövern och ringer för att locka Stadsjord till NCC. I slutet av februari samlas en god flock NCC:are med hållbarhetsinriktning för att prata vitalisering av tomma lokaler och outnyttjade platser. För mig som varit med några decennier är det stort att höra dessa ingenjörer fundera högt kring hur man kan odla i staden inom de egna projekten.

NCC i Slakthuset
Idag hälsade Anton på i Slakthuset för att prata vidare och se vad vi gör. Vi är förstås smickrande över att NCC visar oss intresse. Känns bra att det händer i Göteborg och inte i Visby, Härnösand eller Stockholm. En fråga vi diskuterar och gärna diskuterar vidare är frekvensen tomma lokaler i svenska städer i förhållande till konjunkturcykel och motsvarande kvot i Europa och samhällen.  Nu hoppas vi att Anton får fortsatt förtroende att ta plats med denna fråga inom NCC och extra kul skulle vara om vi får anledning att göra något riktigt roligt tillsammans. I Göteborg, Härnösand, Visby eller Stockholm.

Seminarium om säkerhet och stadsjordbruk

Sara och Niklas i Slakthuset

Sara och Niklas i Slakthuset

Den 23 april 18.00 träffas intresserade i slakthuset kring frågan om stadsjordbrukets roll i att säkra fundamentala värden för staden. Det är kul att odla. Är det mer än kul? Är det angeläget, till och med nödvändigt? Niklas Wennberg, verksamhetsledare Stadsjord och Sara Hjalmarsson, säkerhetsstrateg, leder samtalet.

Ibland hör man alarmister säga att staden beredskap inte är god. Vi står några frysta torskblock och findusärtor  från svält om det krisar till sig och transporterna in kraschar. Tänk om dom har rätt.

Staden skall tillse att människorna i den har bostäder och mat, infrastruktur för transporter och elektricitet; det ska finnas arbete och sjukvård och skola. På det hela taget har samhället klar uppdraget rätt bra med maten och   allt det andra hittills. Men så fort något händer med storm, översvämning, brand eller andra påfrestningar följer kritik eftersom beredskapen att hantera avvikelser är dålig, ofta usel.

Otrygg matförsörjning
Få människor trivs med att framföra jobbiga budskap. Det är trist att höra att bron är på väg att rasa, att brandskyddet är dåligt att vår middag är hotad. helst vill man vara lika käck och rolig som en Lisebergskanin. Dessvärre är den biologiska mångfalden på våra kommuner och regionen och departement koncentrerad till glada kaniner som vill sina kommuninvånare bästa men ogärna talar allvar. Allvar är faktiskt också kul. Åtminstone intressant och nödvändigt.

Ett samtal om stadens matförsörjning
Den 23 april tar vi bladet från munnen och hoppas att ni hänger med oss i Slakthuset för att skrämmas inte så litet över stadens sårbarhet men att glädjas desto mer åt att stadsjordbruket kan förbättra våra odds väsentligt. Vi tror att stadens egen matproduktion stärker staden och landsbygden bortom staden.

Regionens bästa bakverk och kaffe finns att handla.

Vi har begränsat med platser i salongen så vi vill att du anmäler dig till Niklas@stadsjord.se för att säkra en plats. Från 17.00 visar vi Slakthuset. Ingen anmälan behövs till visningen. 

Vattenkompisar international

Niklas med studenter från Kina, Tjeckien, Kanada och Island.

Chalmersstudenter från Island, Kina, Tjeckien och Kanada. Vattenbruk i fokus.

Vattenbrukcentrum i slakthuset var finbesök. Gruppen från Chalmers dagen innan var också en ett fint besök. Unga människor från Kina, Island, Kanada och Tjeckien som letar inspiration till ett skissat praktiskt vattenbrukcentrum mitt i Göteborg.
Studenterna har haft mig som föreläsare på Masterskursen Urban Resilience på Arkitektur och kommer i sitt Mastersarbete rita ett centrum för fiskodling och ekologi på kajen där stora hamnkanalen mynnar. Idén är fantastisk. Bräckvattensfisken som hör hemma i vattnet utanför odlas i lokaler som är tillgängliga för besökare. Växtnäringen används i byggnadens odlingar. Fisken och grönsakerna äts i byggnadens restauranger. I Sverige är lösningen avantgarde. I Asien odlas fisken stenkast eller mindre från matbordet.

Intresserad professor
Studenternas handledare är professor Mårten Lund som känns Stadsjord väl. Mårtens med studenters engagemang kring matproduktion i staden har stor betydelse för stadens livsmedelsproduktion. Design handlar inte bara om linjer och volymer utan om design för hållbarhet, delaktighet, demokratisk tillgång till bra mat och teknik, livsmedelssäkerhet och hälsa. Dessa kvaliteter måste lyftas in i arbetet med standard för stadsjordbruk TV 592 och i arbetet med ett Europaperspektiv som kopplar samman stad och land genom vattenbruk och annan matproduktion i bägge landskapen.

Det ska bli väldigt roligt att se studenternas vattenbruk växa fram. Och om jag känner Mårten rätt kommer han se till att studenterna får träffa stadens politiska maktelit för att presentera sin syn på smart matproduktion i staden.

Vattenkompisar på besök

Niklas, Erland Lundqvist, Susanne LIndegardt och Annette Ungfors bekantar sig med Slakthusets fisk- och odlingsmodell

Niklas, Erland Lundqvist, Susanne Lindegardt och Annette Ungfors bekantar sig med Slakthusets fisk- och odlingsmodell

Sverige har tre nationella Vattenbrukcentra. Vattenbrukcentrum Väst besökte Slakthuset häromdagen. Första daten gick bra, tror vi. Samverkan känns rimlig.

2009 publicerades en SOU:2009:26  Sverige det växande vattenbrukslandet. Dåvarande regering menade att det var dags att komma igång med utveckling av vattenbruk i ett land med snudd på 100 000 sjöar och flera hundra mil kust och enorma landområden med plats för bland annat fiskodling.

Marint fokus
Vattenbrukcentrum Väst har ett marint fokus men redan vid uppstart 2010 förklarades att centrat även skall jobba med landbaserad urban fiskodling. 2012 engagerades Niklas Wennberg av Vattensbrukcentrum väst för att diskutera svenska framtida vattenbruk i Almedalen. Dessförinnan har Niklas Wennberg engagerats av Fiskeriverket, Sida med flera för uppdrag kring vattenbruk och fiske.

Slakthuset visar vägen
Det är roligt att återigen arbeta tillsammans med aktörer som vill utveckla och sprida modeller för odling av bland annat fisk med olika teknik och omfattning. Fiskodlingen i Slakthuset kommer att ske i liten skala. Initialt kommer det handla om max ett par ton fisk om året. Slakthuset är intressant eftersom modellen kan skalas upp och ned och ändå stå för att väsentligt tillskott till kvarterets proteinförsörjning och lokala kretslopp.

Hur samarbetet med Vattenbrukcentrum Väst kommer att se ut vet vi inte. Det viktigaste idag är att vi lär känna varande bättre och att vi samarbetar. Slakthuset styrka består bland annat i att vi kommer att ha massor av besökare och att fisken ingår i ett komplext system av olika odlingar – växter och djur i samverkan. Olika trofiska nivåer och flera tekniker för växtodling och foderframställning.

En erfaren bondes blick
Erland Lundqvist, före detta kommunstyrelsens ordförande i Strömstad, och engagerad i vattenbruksfrågor var med i Slakthuset tillsammans med Susanne Lindegardt, Vattenbrukcentrum Väst och Annette Ungfors, Göteborgs Universitet.

När man berättar om Stadsjords grisar som äter matavfall från staden och gör nytta i stadens kretslopp och sedan kopplar över till fiskar som har ungefär samma roll som grisarna ser somliga besökare vilsna ut. Redan den extremt småskaliga grisuppfödningen känns i överkant exotisk för vissa stadsbor. Erland Lundqvist som själv är jordbrukare lyste upp när vi pratade grisar i staden och grisar i granskog som förvandlar försurad barrskog till potatisåker. Och kopplingen till fisk har han inget problem med. Liten skala kommersiell odling i staden tomma lokaler och i överskottslokaler på landet, det verkar vettigt tycker han.

Fortsättning följer
Jag ser fram emot flera samtal om grisar och fiskar i staden och stadens utkant med Erland och med Susanne och Annette. Stadsjords önskan att inleda ett praktiskt samarbete med företaget Lantfisk uppskattas av trojkan Annette, Susanne och Erland. Lantfisk med Diana Waage och Lasse Forsberg i ledningen har ett tekniskt och biologiskt kunnande från verklighet som Stadsjord inte är i närheten av. Stadsjord arbetar med en större komplexitet genom kopplingen till odling och landlevande djur. Stadsjords placering mitt i Göteborg är ett bra kort när man ska sprida kunskap om en framväxande verklighet som heter landbaserat vattenbruk. Stadsjords engagemang i utvecklingen av världens första standard för stadsjordbruk är en annan intressant fråga att samverka kring i triangeln Vattenbrukcentrum Väst – Stadsjord – Lantfisk. Idag är inte landbaserad fiskodling möjlig att miljömärka i Europa. Den blockeringen kommer att behandlas i SIS Tekniska Kommitté TK 592.

Reform Europe och vattenbruket
Stadsjords arbete tillsammans med EU-parlamentets gröna grupp är ytterligare en faktor som gör vattenbruket i Slakthuset intressant och kopplingen till Lantfisk synnerligen lovande. Reform Europe handlar om hur stadsjordbruk kan stimulera stad och land. Vattenbrukets är en av länkarna mellan stad och landsbygd. Inte en åtskiljande konkurrensfaktor.

Nordiskt samtal om stadsjordbruk och landsbygd

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

Stadsjord stod värd för en nordisk kurs i hållbar samhällsutveckling. Stoppet i Göteborg med Stadsjord handlade om hur stadsjordbruket kan utveckla landsbygden. Deltagarna från Finland, Danmark, Norge och Island högg in på uppgiften med friskt mod. Start i Slakthuset, vidare till Tapasbaren och Majorna och den grisuppbökande fina trädgården i Silverkällan.

Stadsjord uppdrag för EU-parlamentet handlar om att lokalisera modeller för ett stadsjordbruk som utvecklar staden och landet bortom staden – landsbygden. Ibland uppfattar landsbygdens aktörer och organisationer stadsjordbruket som ett hot. Vi ser stadsjordbruket som en förutsättning för att livet på landet skall vara intressant och möjligt. I stor del av Europa tappar landsbygden i attraktionskraft och många länder lantbrukare har det tufft.

Kvinnors betydelse
Ett par danska deltagare lyfte fram problemet med landsbygder som befolkas av ensamma snusande män som uppmärksammas när de här och där bjuder in kvinnor från Ryssland, Ukraina och Thailand som vill pröva ett nytt liv på nordisk landsbygd. Kreativt, javisst men nåt kanske saknas i en bygd som tar till dessa drastiska metoder. En av de danska kvinnorna menar att det är bekymmersamt att så mycket företagande på landet för kvinnor handlar om sylt i kantiga burkar och saft med gammaldags kapsyl. Det räcker liksom inte för att göra landsbygden attraktiv.

En kvinna från Norge säger att det inte stämmer med verkligheten. Det är kvinnor som står för pluralismen på landet långt bortom saft och sylt.

Relevant kunskap
En man från Danmark som driver ett småskaligt jordbruk menar att vi måste bygga upp relevanta utbildningar för stadsbönderna och för landsbygdsbefolkning med folks på småskalig produktion. Idag finns inget mellan konventionella lantbruksutbildningar och Permakultur.

Vem skall ha nytta av standarden?
Vem skall ha nytta av standarden?
Från vänster: Lovisa SIS, Jennie, Medveten konsumtion, Niklas Stadsjord, Sepehr Plantagon
SIS projektledare Lovisa sammanställer ett virrvarr av önskemål kring intressenter och mål
SIS projektledare Lovisa sammanställer ett virrvarr av önskemål kring intressenter och mål

Världens första standard för stadsjordbruk växer fram med SIS – Swedish Standards Institute – som nav. Arbetet förväntas ta cirka tre år. Min viktigaste önskan idag är att fler aktörer engagerar sig. Inte minst landets kommuner.

Efter en noggrann marknadsanalys fan SIS att det finns ett stort intresse i Sverige och Europa för vägledande arbete kring stadsjordbruk. Flertalet aktörer som engagerat i standardarbetet har uttryckt en tydlig vilja att den svenska standarden skall internationaliseras och att det svenska arbete redan från start ska kommuniceras på engelska för att bjuda in i första hand Europa i en tidig spridningsprocess. Undertecknad uppmuntrar denna ambition.

Trevande start
Arbetet befinner sig fortfarande i en startfas där samtliga deltagare känns på frågeställningarna: Varför ska vi ha en standard? Vad är problemet med traditionellt jordbruk? Vem ska använda standarden? Vilka frågor är viktigast? Vilka standards och certifieringar finns som vi slipper uppfinna?

Bred representation
Den enda deltagaren i tekniska kommittén som skulle kunna säga representerar de små producenterna är Stadsjord/Niklas Wennberg. Eftersom det kostar mycket pengar att leverera sin expertis till den tekniska kommittén är det självklart att de små aktörerna inte har råd att vara med. Detta är problem i varje standardbygge. Det blir till och med litet humoristiskt när LRF lägger in ett brev till SIS/Tekniska Kommittén där de ber om rabatt på deltagaravgiften för att orka med detta arbete. Stadsjord betalar exakt lika mycket för att vara med som LRF eller Jordbruksverket. Förresten vi betalar väsentligt mer eftersom vi måste resa till Stockholm för att delta i arbetet. LRF tar tunnelbanan.

Hoppas LRF hittar en slant i madrassen
LRF är en viktig part och jag hoppar verkligen att de hittar en slant för att delta i vårt viktiga arbete. Och jag hoppas lika mycket på att ett antal svenska kommuner ansluter sig till detta viktiga pionjärarbete. På senaste mötet diskuterade vi möjligheten för flera kommuner att dela på en stol i Tekniska kommittén. Det går bra och skulle vara perfekt för VGR. Tre, fyra eller fem kommuner går samman och hjälper till att bygga världens första standard för stadsjordbruk.

Vänligen hör av er om ni har funderingar kring deltagande!

På Bild: Lovisa SIS, Jennie Medveten konsumtion, Niklas Stadsjord, Sepehr Plantagon

 

Fem minus ute och fem inne – läge för sallad

Detta bildspel kräver JavaScript.

Janusz odlar sallad i ett villakvarter i utkanten av Warsava. Han säljer till några krogar och på torget. Salladen är tålig. När vi besöker i slutet av november är det fem minus ute och fem plus inne. Men salladen växer snygg i polytunneln.

Polen är troligen en av de europeiska länder med flest urbana jordbruk om vi räknar med koloniträdgårdarna. I Polen finns idag cirka en miljon lotter på totalt 43 000 hektar fördelade på ungefär 5 000 vad man kallar family allotment gardens. Marken ägs av kommunerna och ungefär 85% av trädgårdarna ligger i städer.

Enorm produktion
För att få en bild av vad en av dessa trädgårdar kan rymma tar vi en trädgård i Krakow som exempel. Den är på totalt 10 hektar och rymmer bland annat 600 fruktträd, 3 000 bärbuskar och stora ytor grönsaksodlingar. Universitetet i Warsawa berättar i en rapport om stadsjordbruk i Polen att ett 50-årigt träd producerar ungefär lika mycket syre som 3-4 hektar gräsmatta och oerhört mycket med biologisk mångfald.

Salladen klarar höstmörkret bra
Janosz salladstunnel har ingen belysning trots att det är slutet av november och fem grader minus. Det är kylan som sätter stopp för säsongen säger han och skär av fin sallad som han skickar med som present att äta på hotellrummet. Janosz använder en dieselbrännare kopplad till en termostat som ser till att brännare drar igång när temperaturen går under 5.

Asiatiska bladgrönsaker i mörker
I trädgården finns även svarta tunnlar som jag blir nyfiken på. Janosz öppnar och visar asiatiska bladgrönsaker som stått på friland utan täcke tills för två veckor sedan när frosten kom. Nu kan de står ytterligare tre veckor i mörka tunnlar och behålls sin spänst trots att det är kallt ute.

Potatis hos grannarna
Det enda som står kvar på friland är grön- och rödkål som ser läcks ut i den tidiga vinterkylan. Runt om ligger rader av dyra villor men husen blandas fortfarande av höstplöjda fält som väntar på potatisen som sätts på våren.

Odlingarna hotas av den växande staden
Från Janosz åker vi och hälsar på professor Barbara Szulchewska på Warsaw University of Life Sciences. Barbara förklarar varför det periurbana jordbruket hotas av den växande staden.

 

 

 

 

 

 

¨